Splitvedjäntor kallades de kvinnor som, från senare delen av 1800-talet till slutet av 1930-talet, lastade ved och småvirke i hamnarna utmed norrlandskusten. Splitved = småvirke främst till lådor o dyl., från engelskans ”split-wood”.

De kvinnor som arbetade med stuveri var oftast hustrur eller döttrar till sågverksarbetare/stuvare. Men många ogifta kvinnor föredrog också att söka arbete på virkesskutorna, framför att tjäna som piga vilket annars var enda alternativet för kvinnor att försörja sig utanför hemmet.

De fartyg som anlöpte norrlandshamnarna för att lasta trävaror hade som regel ballast av singel och sand, som först lossades innan trävarorna kunde lastas. Kvinnor användes även till att lossa ballasten, eftersom de kunde betalas mindre och arbetet dessutom inte krävde någon särskild vana.

De kvinnliga stuveriarbetarna bildade ibland arbetslag med någon äldre erfaren kvinna som ”bas”, som själva gjorde upp med skepparna om lastningen och delade på förtjänsten.

Lastningen av en segelskuta kunde ta 3-4 veckor och det gav arbete åt 30-40 kvinnor plus en hel del hjälppojkar.

Virket som lastades var av små dimensioner och arbetet kunde vara tämligen lätt. Men lådbrädorna – splitveden – exporterades i buntar som var för sig kunde väga upp mot 40 kg och arbetsdagen var 10 timmar.

Lönen var vid sekelskiftet 15-30 öre i timmen för kvinnorna vilket var mindre än hälften av männens lön.

Kvinnornas rätt till förvärvsarbete var mycket omdebatterad. Hushållsarbete,hemma eller som piga i andras hushåll, ja – men till exempel stuveriarbete, nej det ansågs av många som störande och åtskillig ryktesspridning förekom kring splitvedjäntorna.

En del av de arbetslag som stuverikvinnorna bildat utvecklades till fackföreningar inom Svenska Transportarbetarförbundet. Det gjorde det lättare för dem att försvara sig mot förtalskampanjer samtidigt som de kunde arbeta för att förbättra löner och arbetsförhållanden. Något verkligt stöd tycks dock inte splitvedjäntorna ha fått av det stora fackförbundet.

Under 1930-talet försvinner kvinnorna alltmer från stuveriarbetet. Delvis var det en följd av mekaniseringen av sjöfarten; segelskutorna ersattes med ångfartyg och handlastningen ersattes med vinschar varvid arbetsgivarna föredrog manlig arbetskraft. Det finns också exempel på, att när kvinnorna krävde bättre löner, som närmade sig männens, att man då hellre anställde män för arbetet.

Källa: Riksutställningar.
Producent: Rigmor Eklund